tisdag 30 oktober 2007

Pest

Vaknade nyss
allmänt less och deppad
vet inte vad det är med mig,
men vad det än är...
så är det ingenting bra.
Jag försöker komma fram till olika saker i mitt liv
Jag försöker ta itu med alla mina problem
o gud jag har många problem det lovar jag
Drömmer ofta mardrömmar
vaknar i panik och har en massa ångest.
Mina dagar är typ allmänt uttråkade och det känns som att jag bara slösar mitt liv på en massa skit!
Ingenting som jag gör verkar vara vettigt längre
utan allmänt bara typ nåt att göra för att fördriva tiden.
Kanske är det bara så livet ska vara
och kanske är det mitt ansvar att ta itu med mitt liv
och förändra det till nånting jag gillar och trivs med
men vart finns den orken och vart ska man börja?
Å sen har vi ju allt med kärleken att ta itu med
alla mina tankar för dig
bara för dig som jag håller av så djupt.
Jag förstår verkligen inte vad som hände
och jag förstår inte varför jag bara inte kan gå vidare
och kanske förälska mig i nån som kan besvara mina känslor.
Nej! Ingen kan visst få mig att känna nåt djupare än vänskap
självklart har jag fått mina chanser och självklart har jag träffat underbara killar
men ingen är som du så säg mig då..
hur kan jag falla för dom då?
Jag vet att du inte ville såra mig medvetet
och jag vet att du tänker på mig
men att du känner att jag borde gå vidare
men om jag inte sa att jag faktiskt håller av dig
och sa till dig att jag bara håller av dig som en vän
vad är meningen med det?
Det är så här det är och jag orkar inte spela nå charader
bara för att kanske få ha dig i mitt liv igen.
Jag förstår om du kanske inte vill prata med mig igen
Jag förstår verkligen dig
jag var inte lätt att ha och göra med
Jag vet att jag sårade dig
och lämnade en massa sår inom dig
Jag vet att jag sa mycket
och att jag ibland inte sa allt som behövdes
Som en person sa till mig
Du vet inte vad du vill
och kanske har han rätt
kanske vet jag inte vad jag vill längre
och kanske visste jag inte det heller då.
Men jag vet innerst inne att du är den jag vill vara med
men nu känns det inte lika svårt att inte få ha dig i mitt liv längre
nu klarar jag mig ändå
men självklart saknar jag dig
faktiskt nästan varje dag.
Du gav mig mycket
Du lärde mig mycket
du var min klippa och när jag mådde dåligt
då fick du mig alltid att le
så självklart känns det konstigt att inte ha dig kvar.
Men Ja, jag vet
det var jag som sa adjö
men vadå, du sårade juh mig oxo
du var juh inte heller helt perfekt
du ärrade mig oxo men jag förlät dig ändå.
Jag vet inte men jag har kommit till den punkten i mitt liv att jag känner att skulle nån kille tycka om mig mer än vän och skulle jag låta mig börja kanske känna samma för den killen då skulle hans intresse svalna och kvar skulle jag vara sårad.
Så jag lever hellre utan kärlek i mitt liv.
Jag klarar mig nog ändå
efter allt jag har massa underbara vänner i mitt liv
min ängladotter som alltid får mig att må bra
och ah så egentligen ska jag inte klaga
utan bara ta det som det är men ändå
ibland får vi väl alla klaga
ibland är allt skit även om man kanske har nästan allt man önskar sig
det är väl ändå inte fel att hata livet då och då?...

Inga kommentarer: