Mitt inre skämms och mitt inre äcklas.
Jag har lagt min kropp åt sidan och glömt respekten...
Känns som att jag ingenting kan göra.
Jag hade relativt koll på min situation men sen mötte jag dig..
Du fick mig att vika ut mig och lita på ditt ord...
Jag borde ha förstått men kanske ville jag ha nånting att tro på igen?
Du kallade mig stark och du sa att jag var vacker och att jag dög.. Jag trodde på ditt ord.
Jag trodde du tyckte om mig precis som du sa..... Jag har alltid varit naiv men så här naiv har jag aldrig varit..... Du är min mörka hemlighet och min kropp, min själ, hela jag äcklas av tanken på att du har varit så nära mig som du var....
Jag borde ha stått på mig för ärligt talat känns det som att du har våldagit mitt inre....
Jag har ingen att berätta det här för och jag har ingen jag kan anförtro mig åt för jag skäms ju över hela situationen. Jag borde aldrig ha bjudit hit dig, Jag borde aldrig ha trott på dina lögner och framför allt jag borde aldrig ha låtit dig ta på mig på det sättet som du gjorde.
Du hade ingen rätt att göra som du gjorde och jag hoppas du skäms lika mycket som jag..
Gjort är gjort , nu kan jag bara leva med det men går det?
söndag 30 mars 2008
onsdag 26 mars 2008
Jag öppnar mina ögon och jag finner det så hårt.
Framtiden är fuckt up och jag faller djupt.
Ingen förstår mina tankar och gud ibland funderar jag på självmord för att bli av med mina demoner
Jag bara hoppas att mina tårar och min kniv säger dig detsamma.
Solen reser sig och i tystnaden skriker jag och jag gråter och försöker ta mig upp och erkänna mina brister och fel
men det känns som en onödig sak för glöden bleknar bort men det är inte ditt fel.
Jag drunknar i en sjö av skäreldar
jag är ensam
jag är glömd
Och kanske kommer min dag att vända och bli bra
men kanske söker jag efter olycka för att jag tycker att jag förtjänar det?
Men jag måste kämpa för min dotter
Jag får inte ge upp och jag får inte ta bort mig för jag är ju allt hon har och hon är allt jag har.
sorgsen och förtvivlad men inte knäpp...
Framtiden är fuckt up och jag faller djupt.
Ingen förstår mina tankar och gud ibland funderar jag på självmord för att bli av med mina demoner
Jag bara hoppas att mina tårar och min kniv säger dig detsamma.
Solen reser sig och i tystnaden skriker jag och jag gråter och försöker ta mig upp och erkänna mina brister och fel
men det känns som en onödig sak för glöden bleknar bort men det är inte ditt fel.
Jag drunknar i en sjö av skäreldar
jag är ensam
jag är glömd
Och kanske kommer min dag att vända och bli bra
men kanske söker jag efter olycka för att jag tycker att jag förtjänar det?
Men jag måste kämpa för min dotter
Jag får inte ge upp och jag får inte ta bort mig för jag är ju allt hon har och hon är allt jag har.
sorgsen och förtvivlad men inte knäpp...
torsdag 20 mars 2008
Historia
Det tog ett tag för att glömma
För att kunna acceptera.
Det tog ett tag för att sluta tänka på hela situationen
Det tog ett tag innan min besvikelse och sorg försvann.
Visst finns det dagar då jag kommer på att jag inte har tänkt på dig på ett tag
När jag vaknar upp och andas ut för att du inte finns vid min sida längre.
Vissa dagar är jag hatisk
och vissa dagar är jag glad
Men för det mesta är jag bara likgiltig gentemot känslan för dig.
Jag har valt att gå vidare
jag har valt att inte sakna dig
men jag vet att jag borde ta itu med det istället för att bara lägga det åt sidan.
Men jag har inga svar och jag har ingen tid
Jag finner ingen energi att ens slösa min tid att älta på såren och tårarna
för i grund och botten gjorde du mig osäker, elak och framför allt ledsen
Du respekterade aldrig mig och du gillade att se mig gå under.
Du stöttade aldrig mig och framför allt ljög du mig i ansiktet.
Jag vet att jag sårade dig på många olika sätt och förmodligen hatar du mig lika mycket som jag hatar dig.
Men det jag inte kan släppa är alla osagda ord, och du gav mig inte en chans i slutet.
Du utnyttjade min svaghet för dig och det är mycket jag kan förlåta men aldrig sånt.
Mina ärr är inte synliga nu men dom finns kvar och på nåt sätt kommer dom aldrig att läka tror jag.
Klart jag saknar dig ibland men för det mesta andas jag ut när jag inser att vi är historia.
Jag är tacksam att du har gett mig tid att förstå och inse saker och ting för tid var det enda jag behövde! :)
För att kunna acceptera.
Det tog ett tag för att sluta tänka på hela situationen
Det tog ett tag innan min besvikelse och sorg försvann.
Visst finns det dagar då jag kommer på att jag inte har tänkt på dig på ett tag
När jag vaknar upp och andas ut för att du inte finns vid min sida längre.
Vissa dagar är jag hatisk
och vissa dagar är jag glad
Men för det mesta är jag bara likgiltig gentemot känslan för dig.
Jag har valt att gå vidare
jag har valt att inte sakna dig
men jag vet att jag borde ta itu med det istället för att bara lägga det åt sidan.
Men jag har inga svar och jag har ingen tid
Jag finner ingen energi att ens slösa min tid att älta på såren och tårarna
för i grund och botten gjorde du mig osäker, elak och framför allt ledsen
Du respekterade aldrig mig och du gillade att se mig gå under.
Du stöttade aldrig mig och framför allt ljög du mig i ansiktet.
Jag vet att jag sårade dig på många olika sätt och förmodligen hatar du mig lika mycket som jag hatar dig.
Men det jag inte kan släppa är alla osagda ord, och du gav mig inte en chans i slutet.
Du utnyttjade min svaghet för dig och det är mycket jag kan förlåta men aldrig sånt.
Mina ärr är inte synliga nu men dom finns kvar och på nåt sätt kommer dom aldrig att läka tror jag.
Klart jag saknar dig ibland men för det mesta andas jag ut när jag inser att vi är historia.
Jag är tacksam att du har gett mig tid att förstå och inse saker och ting för tid var det enda jag behövde! :)
torsdag 6 mars 2008
Svart dag "förlorad igen"
nu när det är sagt nu när det är över
kan inte förstå att du var den som skulle bygga upp min värld och sen riva ner den?
Ta ditt liv men inte mitt, Du är en kall människa och det kommer aldrig att ske igen. du har ett leende som skär min själ i bitar.du har en charm som får mina knän att smältadu har ett mörker som lockar mig ungefär som tills döden skiljer oss åt.du är och förblir min bästa känsla men i grund och botten är du min elaka demon.du finns i mina tankar du försvinner inte du leker med elden du undrar varför? Jag tänker och jag har accepterat men att du har sårat mig kan jag inte glömma... Man jagar det som är långt ifrån en jag bedårar bara från ett 100 mils avstånd... varje gång nån nämner ditt namn så stannar min tid stillIgår, idag och imorgon.Varje gång det handlar om dig så bränner det till i migoch det händer att jag börjar längta efter digdu såg igenom mitt spel och du spelade ut mig i slutändan och jag antar att du kom åt mig Jag erkänner mig besegrad glömmer jag dig då?
kan inte förstå att du var den som skulle bygga upp min värld och sen riva ner den?
Ta ditt liv men inte mitt, Du är en kall människa och det kommer aldrig att ske igen. du har ett leende som skär min själ i bitar.du har en charm som får mina knän att smältadu har ett mörker som lockar mig ungefär som tills döden skiljer oss åt.du är och förblir min bästa känsla men i grund och botten är du min elaka demon.du finns i mina tankar du försvinner inte du leker med elden du undrar varför? Jag tänker och jag har accepterat men att du har sårat mig kan jag inte glömma... Man jagar det som är långt ifrån en jag bedårar bara från ett 100 mils avstånd... varje gång nån nämner ditt namn så stannar min tid stillIgår, idag och imorgon.Varje gång det handlar om dig så bränner det till i migoch det händer att jag börjar längta efter digdu såg igenom mitt spel och du spelade ut mig i slutändan och jag antar att du kom åt mig Jag erkänner mig besegrad glömmer jag dig då?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
