En helt vanlig natt för mig

Jag låg i natt och kramade om min kudde , så hårt att jag inte ville släppa.
Jag låg där i mörkret kände tårarna rinna nerför mina kinder.
Kände gråter brista fram och min kropp skakade.
Jag låg bara där helt stilla i mörkret och höll hårt om min kudde.
Den enda tryggheten jag hade just då.
Den enda värmen och den enda som klarade av att trösta mig just då.
Jag vet inte varför allt har blivit så här och jag vet inte om det är meningen att jag ska ligga här alldeles själv och bara gråta.
Kanske har det sin mening , kanske blir allting bättre snart igen.
Jag ropar inom mig efter nån ,
jag saknar att få vara behövd.
Jag blundar hårt,
kramar om min kudde en gång till,
bara ligger där alldeles stilla , hör mina snyftande och mina krassliga andetag.
Allt är så tyst när det inte finns nån här runt omkring mig.
Känns så tomt , så ensam
och även en gång till kramar jag om min kudde,
min enda trygghet jag har i livet just nu.
känner att mina ögon är våta , våta av mina tårar.
Jag vill somna in och aldrig mer vakna upp känns det som.
Jag vill kväva mina känslor och sparka bort dom , långt ifrån mig.
Jag vill inte vara här , jag vill inte vara nånstans , jag vill vara borta
ta farväl och aldrig mer se ett ljus igen.
Men jag är villig att ge det ett nytt försök , villig att kämpa för min dotter.
Jag ska kämpa för henne ,
hon är ju allt jag har och jag är allt hon har.
Så jag ska krama om min kudde och aldrig sluta krama den föränn jag känner att allt d onda inom mig är borta.
Och jag ska vakna en dag , känna mig lättad , fri från döden och allt det mörka inom mig.
Jag ger inte upp mig , varken för mig själv dig eller nån annan.
Jag kämpar emot det mörka , jag kämpar emot min ångest och jag ska bli fri!