Det som sårar mig kan bara göra mig starkare och just nu kan jag nog inte bli starkare....
Sömn får jag men madrömmar sätter skräck i mig varja kväll innan jag ska lägga mig...
Jag har återgått till verkligheten och nu ska jag bara få allting att funka åter igen...
vardagens skit som jag ser det. Kan verkligen inte bli mer less än vad jag är, ärligt talat är jag spyless.. Funderade starkt på att skjuta chefen i skallen imorse innan jag åkte på jobbet.
Själva grejen att vara ensamstående mor och samtidigt arbeta , ah jag fattar inte hur folk gör för jag får det gjort men varje kväll faller jag ihop i sängen av ren utmattning.
Att jobba en stund om dagen , helt okay men sen komma hem och städa, laga mat och ta hand om sin dotter ah fan hela det är ju ett stort projekt för mig, jag blir utmattad och min ångest blir bara starkare och starkare för varje dag som går, Jag mår ärligt talat skit efter att jag har jobbat, jag försöker palla trycket men för var dag som går så blir jag mer och mer sugen på att bara skrika åt chefen att dra åt helvete eller varför inte bara slänga en tårta i hennes fula nyna?...
Jag är så jävla less och jag blir bara mer och mer självmordsbenägen av min situation, men jag ska väl inte behöva skära upp mina handleder bara för att systemet ska förstå att arbete är inte min grejj? Okay klart ingen vill jobba men jag tror inte att alla funkar på samma sätt... Vissa pallar trycket andra gör inte det, men bara för att jag inte pallar det så betyder det inte att jag är mindre speciell, Jag är helt enkelt inte gjort för att slava åt nån chef, Okay klart man ska ha mat på bordet och då behöver man ju pengar men samtidigt är ett jobb värt min ångest och min smärta? Nej jag är inte beredd på att slava bara för att systemet tycker att jag kan jobba, jag ska komma undan! Vill du ha den synen att jag är lat , försök vara i mina skor en hel dag, ditt slutresultat en kula i skallen vid slutet av dagen!
Patricia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar