Jävla gubbjävel!

Vilken dag idag, stannade hemma med min dotter för hon e sjuk men nu har hon blivit bättre. Det var skönt att stanna hemma från jobbet men det var skönare att hon blev frisk.

Jag hatar min adoptiv far, tänk att en gång i tiden älskade jag honom som min far men jag har blivit sjuk tack vare honom, det vet jag! Han kan inte förstå andra och han kan inte hantera mig på ett sånt sätt som att respektera mig , nej han trampar på mig gång på gång, trycker ner mig och misshandlar mig psykiskt. En gång i tiden så blev det för mycket för mig , tror jag var 10år när jag insåg att han är inte frisk för fem öre och jag lärde mig på nåt sätt att hantera hans skit och ignorera honom. Att jag ignorerar honom stör honom mycket men det är det enda sättet jag vet hur jag ska göra för att ens ha han i min närhet.
Han blir aldrig nöjd och han klagar helatiden på allt man gör, han kan aldrig säga att man är bra utan han sa tex idag när jag ringde och sa att jag inte skulle på jobbet pga flisan sjukdom , då sa han jaha men det är typiskt våra barn, dom klarar aldrig av nånting, såna ord är påfrestande för mig men jag har insett att ingenting jag , min syster lr bror gör , kommer aldrig att bli bra, och jag insåg redan när jag var 16 att det inte är nån idé att ens försöka för han blir aldrig nöjd! Det är en konstig och besvärlig situation jag är i. Jag är så beroende av mina föräldrar , dom hjälper mig med min dotter men alltså handen på hjärtat, skulle jag klara av allt på ett normalt sätt så hade jag bett den där jävla gubben dra åt helvete redan på min 10års dag!
Han har aldrig stöttat eller uppmuntrat nån och jag säger bara så här, en dag blir han gammal och vet ni vad, då sätter jag in honom på ett servicboende och skiter fullständigt i honom, han har själv orsakat mitt hat gentemot honom , han har själv satt sig i denna situation och jag säger så här, hämnden är ljuv!! Han har gjort mig självmordsbenägen, han har sagt åt mig att ta ditt liv då, när jag en dag skrek att jag bara ville dö, vilken härlig far va? Nej det enda ett barn söker är bekräftelse på att man duger precis som man är , men den känslan har jag aldrig fått av honom, aldrig någonsin. just därför hatar jag honom!!!!!!!