NOTHING COMPARES TO UJag har funderat och jag har funderat
Jag föll hårt denna gång och det känns som att det bara är trista repriser.
När man glömmer en annan kommer det en ny och kvar står man och slickar sina sår.
Bränd blir jag gång på gång och jag har länge funderat på vad det är hos mig som gör att jag drar till mig individer som inte kan stå eller för den delen acceptera sina känslor?
Vad är det som är så svårt? Är det själva grejen att man tror att man kan få bättre? eller är det själva grejen att killars hjärna bara fungerar på det sättet?
Många tankar har slagit mig men det jag vet är att ingenting går att jämföra med dig och jag erkänner, jag blev lite smått förälskad i dig men det betyder inte att jag vill stanna kvar och hålla kontakten med dig?
Nej för tusen, lite måste man kunna ge av sig själv och du fyller inte mig, du stjäl mina känslor , saknad och hjärta men nu är det nog, iallafall för denna stund! :P
Patricia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar