Jag kämpade nästan varje dag i ca 3år
Du nekade min kärlek och jag försökte gång på gång att visa att min kärlek var äkta
Medans du var allt jag sökte så sökte du andra...
Jag försökte visa dig min åtrå men samtidigt glömde jag bort mig
Jag glömde att kämpa för mig själv....
Ibland vaknade jag med tårar längst kinden
Och ibland svek min bild av "oss" mig
Jag förstod inte bättre
och jag förstod inte hur enkelt och självklart allting skulle bli utan dig...
Jag var så rädd att förlora dig så jag klängde mig fast vid dig
och min stolthet dog samtidigt som mitt hjärta brast.
Jag försökte gång på gång att minnas hur vi hamnade så här långt och varför vi var så skadliga för varandra,
Om du bara visste....
varje dag var en kamp och det är det än men inte pågrund av dig längre, utan pågrund av att få ordning på mitt liv igen efter att det raserade av vårat kaos...
Jag vet att jag svek dig många gånger men jag var en skadad själ...
Jag trodde och intalade mig själv att du gjorde mig hel... men ack så fel jag hade..
Dina kyssar kysste andra och dina händer smekte inte bara min bröst....
Jag kysste andra män men jag slutade aldrig älska dig....
Jag fick dig att gråta och jag fick dig att slå sönder mina saker, jag var inte felfri och jag gillade att reta dig för inom mig var mitt hat gentemot dig starkt...
Din ignorans och ditt " du gör fel, aldrig jag" Fick mig att börja avsky dig och allt som jag älskat en gång.... Ditt knark och ditt porr dödade mig och dina löften svek du varje gång du gav mig dom.. typiskt missbrukare...
Din närhet fyllde mig men du dödade mitt inre brutalt.......
Mina dagar fyllde mig med dig konstant, Jag gav upp allt för dig medans du gav upp mig....
Jag klängde mig fast vid känslan och insåg inte att du var min värsta fiende egentligen...
Visst är det konstigt att kärlek kan förändras till avsky och besvikelser....
Du gav mig inte glädje, du stal den istället...
Du stängde alla mina dörrar och fängslade mig till din
Du bar mig aldrig när jag inte orkade gå, du lämnade mig när jag låg på sjukhussängen men inte slutade jag älska dig, jag förlät dig utanpå men inom mig dog jag.
Mitt huvud snurrar av tankar som jag inte vågar bearbeta just nu
du hörde av dig men jag blev inte glad utan jag blev rädd
rädd för att halka tillbaka in i din famn men jag har gått igenom allt tusen gånger förr så jag var förberedd på detta.
Visst finns mirakel men du var inte det.
Jag har lärt mig att jag kan älska nån som älskar mig tillbaka
Att jag inte behöver spela nåt spel för att fånga min kärlek
Jag kan lita på den jag vill ha och jag kan vakna upp fylld med glädje.
Jag är en sån mycket bättre och gladare människa utan dig och Fredrik, jag behöver helt enkelt inte dig längre!
FREE AGAIN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar