tisdag 13 november 2007

undran

kanske är det försent
kanske är det över
kanske brinner inte lågan längre
men jag vågar inte hoppas att det inte är så
för tänk om det är så då dör jag

Tänk om det är försent
Tänk om det är över
Tänk om lågan inte brinner längre
Vad gör jag då?
Vad har jag kvar att tro på då?
Vem ska jag ty mig till?
Vem ska jag gråta hos?
Vem ska jag hoppas på?


Bara du och jag
ensamma i mörkret
bara du och jag...
kvar.

Hoppas jag på för mycket
vill jag tro för starkt?

förut varje gång du ringde mig så höll jag på att svimma av lycka
nu ringer du aldrig.....
Nu brinner inte lågan längre

jag har aldrig haft en sån här känsla
jag har aldrig älskat nån så kraftigt...

vad kan få dig att ta tillbaka mig?
vad ska jag göra?
skulle du hjälpa mig ifall jag föll i bitar?
skulle du ta hand om mig om jag inte visste ut lr in?

vart jag än går så önskar jag att du ska passera mig
men vägen är lång mellan oss men jag hoppas ändå att du tänker på mig ibland.

skulle det förändras om jag inte var så som jag är?
skulle nånting förändras om jag var nån annan?

Vad ska jag göra?

Det är du och ingen annan.
jag vet att jag inte har visat dig det och jag vet att jag har varit dum
jag vet att jag har sårat dig om och om igen
och jag vet att jag har behandlat dig som skit
men jag var osäker och det är jag fortfarande.

Snälla förlåt mig och ge mig en ny chans
jag behöver dig i mitt liv , i mina armar
jag behöver din famn
snälla kom och torka bort mina tårar......
säg att allt blir bra igen och att lyckan är vår.....

Inga kommentarer: