måndag 5 november 2007

kämpa

Allting är så klart för mig nu
att på nåt sätt så verkar vi ha förlorat varandra
och när det hände kan jag aldrig förstå.

För rädslan att nån ska bedra
eller att spela för fin i detta spel
anledningarna har ingen betydelse
sanningen ljuger alltid.

Men det är så svårt att släppa dig oss det vi har
vi båda vill nog ha kvar varandra
Jag minns när du såg på mig
och ditt ansikte var så vacker,
dina starka drag och dina fina ögon
fick mig att smälta.

Det är ovanligt men nu e det för uppenbart
Du är inte här men du kommer alltid att finnas inom mig
TIllsammans kan vi nog splittra varenda onda bit vi finner.

Och om det kommer en dag då jag kanske inte förstår nånting
så vet jag att du kommer att hålla min hand
och visa mig vägen och ta få mitt sinne att klarna

Där allting får ett slut
och jag är ensam med ljuset
saknaden efter dig får min kropp att kännas kall.

Att inte hålla i nån
Att inte slösa min tid
men även om det är så, så kommer ditt leende alltid att få mig att vilja andas tills min tid är avslutad här på vår jord.

Inga kommentarer: