mitt i natten

En mardröm,
ett missbruk,
ja känslan är sjuk som en bomb i min mage som vägrar komma ut.
Är jag på väg mot ett slut?
Är det jag som står på kö?
vågar inte tro längre borde ha vetat bättre men är lätt från vettet
nånting är fel svär på gud
kämpar för mitt liv
svär på min mamma att jag sitter här och gråter

jag sitter mitt i natten fattar inte rösterna jag hör
försöker sova men jag lovar fuck jag vill inte dö
men tiden rinner jag bör försöka skriva vad jag känner
men vi möts på andra sidan om det händer.

hjärnan står still undrar vart är min tröst???
nånting kryper på min kropp och är redo att attackera
och känslan äter upp mig levande
jag försvinner sakta men säkert
hur ska jag lära mig hantera det här?

kan aldrig sluta skaka
kan aldrig sluta gråta
orkar inte mera
måste sova och bli fri
men allt är som en demon
mina känslor sköljer sig över mig
gräver inom mig
och sticks som en nål
nån med smärta vill se hur mycket jag tål
men jag orkar inte mera.......

allting är knas för jag lever utan låga
bakom ljuset finns kanske hoppet lr så är jag bara allmänt psykiskt störd
kroppen den är körd och hjärnan är förstörd
klassas väl som dum,
håller med låter knäppt
det är konstigt att jag har klarat mig hittills
tro mig jag är livrädd på riktigt
vill sova nu men orkar inte ens det för tankarna äter upp mig
nånting vill attackera mig gång på gång och jag vågar inte slå mig fri
jag blir ställd och jag blir bränd på bål, jag orkar inte längre.....

så snälla fyll min dröm och få mig att vakna i ljuset.