Kärlek

Kärleken ska göra en trygg men varför skrämmer den mig då?
Kärleken ska vara fin men varför gör det så ont då?

Ärligt talat så vet jag varken ut lr in....
vill ha nån att älska men tanken på att jag ska älska nån igen skrämmer skiten ur mig.
Känns som att jag vill dra mig undan samtidigt som jag bara njuter av att den finns...

Kärleken tar ju alltid slut så varför ska man börja inleda nånting då?
Den finns där och blomstrar och bara sträcker sig som blå men den är ju över som en vind ändå.

Jag vet inte om jag vill ge mig in i leken igen för jag är så rädd för att bli bränd
men jag vill samtidigt utvecklas med nån och bara blomma ut...

förvirrad i ett nötskal!