Historia

Det tog ett tag för att glömma
För att kunna acceptera.

Det tog ett tag för att sluta tänka på hela situationen
Det tog ett tag innan min besvikelse och sorg försvann.

Visst finns det dagar då jag kommer på att jag inte har tänkt på dig på ett tag
När jag vaknar upp och andas ut för att du inte finns vid min sida längre.

Vissa dagar är jag hatisk
och vissa dagar är jag glad
Men för det mesta är jag bara likgiltig gentemot känslan för dig.

Jag har valt att gå vidare
jag har valt att inte sakna dig
men jag vet att jag borde ta itu med det istället för att bara lägga det åt sidan.

Men jag har inga svar och jag har ingen tid
Jag finner ingen energi att ens slösa min tid att älta på såren och tårarna
för i grund och botten gjorde du mig osäker, elak och framför allt ledsen
Du respekterade aldrig mig och du gillade att se mig gå under.
Du stöttade aldrig mig och framför allt ljög du mig i ansiktet.
Jag vet att jag sårade dig på många olika sätt och förmodligen hatar du mig lika mycket som jag hatar dig.

Men det jag inte kan släppa är alla osagda ord, och du gav mig inte en chans i slutet.
Du utnyttjade min svaghet för dig och det är mycket jag kan förlåta men aldrig sånt.
Mina ärr är inte synliga nu men dom finns kvar och på nåt sätt kommer dom aldrig att läka tror jag.

Klart jag saknar dig ibland men för det mesta andas jag ut när jag inser att vi är historia.
Jag är tacksam att du har gett mig tid att förstå och inse saker och ting för tid var det enda jag behövde! :)