Jag vill inte bli sårad

Jag har försökt att hålla mig ifrån problem
Och jag har försökt att minnas min glada tid
Jag somnar med mina ärr och jag har börjat förstå att dom inte kommar att läka.....

Jag finner hoppet men jag möter alltid samma end
Jag åker in i en vägg i 190 och möter slutet
När du finner nån att älska kom ihåg att se om han är den du verkligen söker, men det e väl ganska svårt att se i början och när allvaret börjar sina upp sakta men säkert så är du redan fångad.
Det är spelet, det är målet och smärtan är alltid densamma.

Jag har drömt underliga drömmar och min mamma sa alltid att jag aldrig ska leka med sorg
men gud vet att jag alltid lyckas göra det...
Jag finner jag vill ha jag längtar jag söker men sen tar det stopp och jag sitter kvar med min smärta.

När ska man växa upp?
När ska man sluta känna såhär?


När ska jag få finna den jag vill ha?
när ska mina krav bli mindre? Men egentligen har jag väl inte så mycket krav? Det enda jag vill ha är nån som ska förstå mig och vice versa....


Jag vill inte bli sårad längre.
Du sa igår till mig att du aldrig skulle såra mig medvetet, du fick inte den responsen du ville ha tror jag.... Jag sa bara jaja... Men om du bara skulle veta hur många som har sagt så och lämnat mig i regnet igen.
Jag vill helt enkelt inte bli sårad, jag har gjort min tid. Det enda jag vill är att du ska vara rädd om mig och det vet jag att du är men jag kan ändå inte sluta oroa mig.... Tänk om det sker, jag menar man vet ju aldrig vad som händer men tänk

EN dag utan Robert? Gud jag skulle krevera och få ångest så in åt helvete :P