söndag 2 november 2008

my immortal




Jag är så trött på att vara här...


undertryckas av alla mina barnsliga rädsla


Och om du ska lämna mig nu...


åh gud Jag önskar att du skulle lämna mig ifred...


Din närvaro dröjer fortfarande här


Och den kommer inte lämna mig ifred... det har jag förstått


Dessa sår kommer inte verkar läka


Denna smärta är alldeles för verklig


Det är bara för mycket i den tiden som inte kan raderas....






Du som används för att fängsla mig Genom din resonliga ljus


Nu är jag bunden av det liv du hamnar på efterkälken


Ditt ansikte det förföljer Min gång trevliga drömmar


Din röst den jagade bort allt sunda förnuftet i mig






Jag har försökt så svårt att säga själv att du är borta


Men även om du fortfarande är med mig så har Jag faktiskt varit ensam hela tiden ...


Inga kommentarer: